Ett namn med flera möjliga rötter
Dragarbrunn är ett historiskt platsnamn i centrala Uppsala, men dess ursprung är inte helt klarlagt. Namnet kan ha samband med en äldre gata eller gränd som kallades Dragarebrogatan eller Dragarbrogatan. Den gatan kan i sin tur ha fått sitt namn efter en bro som benämndes Dragarbron. Eftersom bron inte är säkert lokaliserad går det inte att fastställa vilken förklaring som är den riktiga.
En ofta återgiven teori placerar Dragarbron över det gamla stadsdiket. Bron kan då ha haft en praktisk funktion: att hindra boskap från att ta sig in i staden. Om bron låg i närheten av dagens Dragarbrunnsgatan är det möjligt att brunnen först kallades Dragarbrogatsbrunnen. Med tiden kan det längre namnet ha förkortats till Dragarbrunnen och därefter till Dragarbrunn. Språkliga förändringar av det här slaget var vanliga när gator, broar och brunnar blev fasta delar av stadens vardag.
Benämningen Dragarbrunn är belagd sedan 1645. Själva platsen, i hörnet mellan S:t Persgatan och Dragarbrunnsgatan, är dokumenterad som brunnsplats sedan 1773. Det betyder att namnet har levt kvar i Uppsala under flera hundra år, även om den fysiska brunnen sedan länge har försvunnit ur stadsbilden.
Brunnen i det äldre Uppsala
Fram till 1870-talet fanns en brunn på platsen. Den var knuttimrad, vilket innebär att den byggts av timmer som fogats samman i hörnen. Brunnar av trä var känsliga för förändringar, reparationer och ombyggnader, och deras övre delar kunde bytas ut flera gånger under brukstiden. Därför är det svårt att skapa en säker bild av hur Dragarbrunn såg ut ovan jord under sina olika perioder.
Brunnen har med stor sannolikhet funnits redan under 1630-talet. Det har även föreslagits att en brunn som nämns i brev från Erik XIV år 1563 kan ha varit Dragarbrunnen. Den tolkningen går dock inte att bevisa. Källorna pekar alltså på en mycket gammal anläggning, men de lämnar samtidigt utrymme för försiktighet när det gäller exakt datering och namnets första användning.
Det är inte ovanligt att äldre brunnar är svåra att följa genom historien. När stadens gator breddades, byggnader ersattes och marknivåerna förändrades försvann ofta de delar som syntes ovan mark. Den underjordiska delen kunde däremot ligga kvar i marken. Arkeologiska undersökningar av brunnar ger därför ofta en bild av den senast använda konstruktionen, snarare än av hela anläggningens historia.
”Namnet har överlevt längre än själva brunnen.”
Utgrävningen som visade konstruktionen
Dragarbrunn har undersökts arkeologiskt vid flera tillfällen. Den mest konkreta dokumentationen kom vid en utgrävning 1965. Då upptäcktes en tegelkonstruktion med en underdel av timmer. Ovan jord fanns ett sexkantigt fundament, där pumpen hade varit fäst. Konstruktionen visar att brunnen inte bara var ett hål i marken utan en genomarbetad anläggning som hade anpassats för att kunna användas i det offentliga stadsrummet.
Vid undersökningen var brunnen täckt av tre stora, prismatiskt formade stenar. Under det sexkantiga fundamentet låg två tunna järnbalkar tvärs över brunnens öppning. På balkarna fanns ett trälock. Dessa detaljer ger en tydligare bild av hur brunnen hade stängts och skyddats, även om den ursprungliga pumpens utformning och brunnens tidigare överbyggnader inte längre finns bevarade.
För den som vill förstå Uppsalas äldre gatunät och bevarade platsnamn fungerar dragarbrunn som en viktig ingång till Dragarbrunns historia. Platsen bör inte enbart betraktas som en punkt på en modern karta, utan som ett spår efter vattenförsörjning, stadsplanering och vardagsliv i en stad som förändrats många gånger.
Vid utgrävningen fanns inget vatten kvar i brunnen. Hela konstruktionen var ungefär 5,2 meter djup. Efter att den hade mätts upp och fotograferats fylldes den med grus. Det innebär att den arkeologiska lämningen inte längre är synlig i gatunivå, men dokumentationen från undersökningen gör det möjligt att rekonstruera delar av dess uppbyggnad och betydelse.
Dragarbrunn som kulturellt spår
Dragarbrunn är därför både ett namn och ett arkeologiskt minne. Namnet pekar mot en äldre bro, en möjlig passage över stadsdiket och en brunn som gav platsen identitet. Samtidigt visar den osäkra etymologin hur svårt det kan vara att skilja mellan muntlig tradition, äldre kartor och skriftliga belägg. Flera möjliga förklaringar kan ha påverkat varandra innan dagens form etablerades.
Platsens historia speglar också hur Uppsala växte fram. En brunn var en praktisk resurs för människor och djur, men den blev samtidigt ett orienteringsmärke i staden. Gator kunde namnges efter byggnader, broar eller brunnar, och dessa namn kunde leva kvar även när den ursprungliga funktionen upphörde. Att Dragarbrunn fortfarande används som geografisk beteckning visar hur starkt äldre stadsstrukturer kan fästa sig i språk och lokalt minne.
Det som finns kvar är inte en fungerande brunn och inte heller en säker bild av den bro som kan ha gett området dess namn. I stället består kulturspåret av dokumenterade lämningar, historiska uppgifter och ett namn som fortsatt att markera platsen. Tillsammans berättar de om vardagliga behov som vattenförsörjning och djurhållning, men också om hur Uppsala organiserades och förändrades genom århundradena.
Dragarbrunn gör det möjligt att läsa den moderna staden lager för lager. Under dagens gator finns spår av äldre konstruktioner, medan gatunamnet fortfarande påminner om en tid då en brunn, en pump och kanske en bro hade en självklar plats i stadsbornas vardag. Just kombinationen av säkra fynd och öppna historiska frågor gör Dragarbrunn till ett betydelsefullt kulturellt spår i Uppsala.
